Kristin håvar i Portals Vells |
Det hade hunnit bli den 6 oktober när vi lämnade Ibiza och satte kurs för att gå de dryga 60 sjömilen mot sydvästra Mallorca. Vi var fortfarande rätt sömniga när vi gav oss av vid 7-tiden. Musiken hade dunkat på ganska bra från de närliggande barerna under fredagsnatten.
Soluppgång utanför Ibiza |
Vi hade fin vind och seglade med god fart i halvvind. Framåt eftermiddagen skymtade vi land igen och någon timme före solnedgången ankrade vi upp i en fina viken Cala Blanca. Så fort vi kom fram hoppade vi i det 26 gradiga vattnet. Björn och Kristin ville inte gå upp, utan simmade varv efter varv runt båten i väntan på att middagen skulle bli klar.
Nästa dag utforskade vi viken med jolle och cyklop och styrde under eftermiddagen sedan vidare sydväst utmed kusten. Badlivet var fortfarande i full gång och varje vik var full av daycruisers, seglare, vattenskotrar samt snorklande och badande människor. Med bara genuan uppe seglade vi in i vikarna och tittade på livet i badorterna runt Santa Ponza och lyxyachterna i Port Adriano. Kristin och Rickard åkte efter i jollen, som för dem var både piratskepp och äventyrsexpedition bland sjöodjur och havsmonster.
Framåt kvällen rundade vi den okonventionellt polkagrisrandiga fyren vid Cala Figuera och kom in i Palmabukten. Vi la oss på svaj i trippelviken Portals Vells där vi stannade i två dygn för att snorkla, sola och bada. För första gången blev vi nu tvungna att bevaka vår tripplina och dess gula boj, då mindre motorbåtar tyckte den såg så lockande ut att de försökte förtöja sina båtar i den. Vi får nog märka upp den på något bra sätt om vi ska få ha den ifred framöver.
Fyren vid Cala Figuera |
Morgonen den 9 oktober bjöds Björn på frukost på sängen av sina tre små knattar. Vi tog oss därpå ett sista bad och styrde sedan norrut. Vi nynnade på den gamla Oruplåten om Magaluf och dess måsar när vi passerade badorten och smuttade på en iskall Sangria dagen till ära. Plötsligt såg vi ett huvud sticka upp strax framför oss - någon simmade 400 meter ut från land! Vilken galning! Vi såg honom, men att någon vågade simma så långt ut utan vare sig följebåt eller rödfärgad flytboj var för oss obegripligt med tanke på alla de utflyktsfärjor och snabbgående motorbåtar som hela tiden dundrade förbi.
Vi såg så katedralen och alla masterna i Palma hamn. Det var dags att bestämma vilken av Palmas fyra större marinor vi skulle välja. Utifrån sjökortet tyckte vi att Real Club Nautico Palma låg bäst till och det var också en av de marinor vi varit i kontakt med tidigare för prisuppgifter.
Kristin håller utkik. Katedralen i bakgrunden. |
Den spektakulära superyachten 'A' i Palmas hamn. Längd: 118 meter! |
Då vi fått väl checkat in och fått vår plats på RCNP träffade vi den trevliga bestättningen på segelbåten Tango från Stockholm.