 |
| Intressant bogsering passerade på väg in mot Kielkanalen |
Vi njöt av solglitter på vattnet och sällskap när vi lämnade Kiel en förmiddag i mitten av juli. Det var lördag och hundratals segelbåtar var ute på vågorna. I Kielbukten glesnade seglen, men några följde med upp mot Danmark.
Under eftermiddagen ökade vinden och när vi närmade oss vår tänkta natthamn, Bagenkop på Langeland, började vindmätaren visa kulingstyrka. Ingrid hade haft ont i magen under överfarten och för hennes skull längtade vi iland. Skulle vi få plats, undrade vi när vi gled in mellan hamnpirarna? Jo, än fanns det några lugna platser längst in, men i de yttre hamnbassängerna var det tjockt med både dubbla- och trippla förtöjningar. Som vanligt kände vi med alla de båtar som senare under kvällen, nu i hårdare vindar, sökte sig in till hamn bara för att finna den full. Flera båtar hade fått lägga sig på utsidan pirarna, men de hade behövt ge sig av eller förtöja om under natten då vågorna och vinden ökade - ingen önskvärd situation för någon.
 |
| Björn och Ingrid på promenad i Bagenkop. |
Vi tycker om Bagenkop. Det är välordnat, vackert och lagom stort - den stora marinan och fiskehamnen, stranden, en kiosk, en restaurang, ett bageri, ett minimuseum och en mataffär När vi kom hit förra året hade Rickard precis klämt sönder sin tumme, och storseglet hade skadats av en plötslig hagel - och stormåskby. Då stannade vi två extradagar för att vi behövde det. Även denna gång stannade vi en extradag för att vinden skulle mattas något och för att det är en fin plats. Barnen fick leka, Anette tvättade, vi hade Internetuppkoppling och lekplatsen och stranden helt nära. Dessutom var det Bagenkopdagar, med dansk popmusik på hög volym om man vandrade bort till fiskehamnen.
 |
| Till sjöss. Stora Bält |
Efter två nätter gav vi oss vidare mot det danska Smålandsfarvattnen. Vi rundade Langeland, följde och korsade stora Bält och kunde under tidig kväll lägga till på den lilla danska ön Vejrö. Vi har förr om åren varit i närheten i hamnar på Omö, Femö och Fejö. Men denna gång låg den lilla ön Vejrö bättre till och eftersom vi bara ville sova och sedan fortsätta tidigt dagen därpå, så lät ön enligt guiden perfekt: "Liten skyddad hamn, inga faciliteter." Vad vi i själva verket kom in till var en lyxmarina. Tydligen hade öns ägare två år tidigare satsat stort på båtturisterna. Marinan blev en av resans dyraste, så vi fick tänka om - fria lånecyklar i alla storlekar, en gigantisk lekplats, tennis- och fotbollsplaner, minizoo med levande djur, lyxduschar med spakänsla och grillplatser i solnedgången med fri tillgång på briketter och ved. Ja, vad gör man? Björn och jag skakade av oss den värsta tröttheten, tog del av allt som fanns att tillgå och letade fram lite grillmat i kyl o frys. Barnen njöt och först framåt midnatt hade elden falnat och barnen burits ombord. Det var jättefint på Vejrö.
 |
| Hönan Agda? |
 |
| Kristin matar kaninerna |
 |
| Vejrö båtbrygga |
Den hårda och för oss gynnsamma västvinden bestod och vi gjorde god fart även följande dag, då vi fortsatte österut och framåt kvällen kunde förtöja i tredje led, utanför en tysk och en holländsk båt i hamnen Klintholm på Mön. Följande dag var Björn och jag uppe vid 5-tiden och gjorde loss förtöjningarna. Vi hoppades att barnen skulle kunna ligga kvar och sova några timmar till. När solens första strålar började lysa upp de vita klipporna på Mön hade vi satt segel med kurs mot Simrishamn. Det hade blivit dags att återvända hem till Sverige.
