Tillbaka i Palma efter 10 veckor i Sverige

 

Efter tio veckor är vi tillbaka på Grace igen. Björn har jobbat i två månader, vi har firat jul med familjen samt hunnit åka lite skidor, skridskor och träffat släkt och vänner. Det var härligt att återse Grace igen! Hon hade klarat vintern väl; ingen mögel eller fukt inne, förtöjningarna hade hållit båten från kajen, motorn startade snällt och båten var inte ens speciellt smutsig.

 

 

Innan vi lämnade Grace hade vi gjort oljebyte och bytt filter på motorn och lämnat in vårt storsegel för lagning. Vi hade lagt ner alla textilier i vacuumpåsar, lyft upp tofternas dynor och öppnat skåp och garderober, för att sörja för så god ventilation som möjligt. Slutligen hade vi ställt ut "torrbollar" i köket och på toaletten. De var nästan fulla när vi kom tillbaka och sammantaget hade våra förberedelser  fungerat över förväntan.

 

 

På flygplatsen plockade vi upp den hyrbil vi bokat för en månad. Det var otroligt billigt så här års och särskilt om man sökte "billig, hyrbil" på webben. Vi parkerar också gratis på marinan så nu är det lätt att fylla på matförråden igen. Det var härligt att återse Suzanna, Canan, Andreas och Timmy. Nu väntar några veckors vardagsliv, vårrustning av båten och turistande på Mallorca innan vi beger oss mot Menorca i början av april.

 

 

 

Palma - vinterhamn

Vi fann oss så väl till rätta i Palma att vi valde att höra oss för om vinterplats på Real Club Nautico Palma, RCNP. Marinan kunde erbjuda oss en plats vid regattakajen bara några meter från klubbhuset med restaurang, gym och inomhuspool. Vi hade inte kunnat drömma om en bättre plats!

Hamnplatsen i Palma var betydligt dyrare än många andra marinor vi varit i kontakt med i Spanien och Italien. Vi upplevde dock platsen som prisvärd när vi såg till vad vi fick för pengarna. Vi bedömde marina vara välskyddad för potentiella vinteroväder och professionellt välskött. Wi-fi (trådlöst Internet) och sportmöjligheter ingick i priset och flygförbindelserna hem till Sverige var goda. För oss med barn ombord förenklade det också vardagslivet att vi befann oss så centralt att vi till fots kunde ta del av stadens utbud av aktiviteter och nöjen. Likaså var också möjligheten att varje dag kunna ta med barnen och simma i RCNP:s badhus mycket värd.









Mormor på promenad med lilla Ingrid.



Rickard med morfar

Firande av Ingrids 1-årsdag i båten.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bergsbyn Valldemossa

Första veckan hade vi mormor och morfar på besök från Sverige. Björns 40-årsdag firades och fyra dagar senare Ingrids 1-årsdag. Vi hyrde bil några dagar och reste runt på Mallorca. Vi besökte bl.a. den mysiga badorten  Port  de Soller, till vilken man också kan åka tåg från Palma, och bergsbyn Valldemossa, mest känd för att Chopin och George Sand lite skandalomsusat övervintrade där 1838-39. Vi styrde sedan österut där vi steg ner i de vackra och suggestiva grottorna, Cuevas del Hams, vid Puerto Christo.

 

Port de Soller

Hamsgrottorna

Katedralen i Palma

 



marinans måsvakt

Följande veckor stannade vi i Palma stad. Höstvädret under oktober och november var milt och förutom en dag, då det fullkomligt öste ner några timmar med översvämmade vägar som följd, upplevde vi bara några få dagar med stark vind och regn. 
 

På RCNP träffade vi en dag två lite oväntade figurer som arbetar i marinan: en falkenerare med sin tama falk! Falken släpps fri bland båtar och bryggor och hjälper på så sätt till att hålla måsarna borta från båtarna på marinan. Senare såg vi att falkeneraren även använde en uggla i samma syfte. En annan trevlig händelse var att RCNP i slutet av oktober arrangerade en  bryggfest för hamnens gäster och personal. Stora paellafat, lokala bakverk och rött vin dukades fram och vi dansade under bar himmel till långt in på natten.

 

 

Ingrid hos Suzanna.

Vi levde nu vardagsliv i hamn. På förmiddagarna hade barnen skola medan vi turades om att gå och träna på gymmet, proviantera eller tvätta. Efter lunch gick vi alla och simmade ett par timmar hos den suveräna badvakten, Suzanna. Varje dag hittade hon på dyk- och simövningar till Kristin och Rickard och babylekar till Ingrid.  På eftermiddagarna brukade vi promenera i Palma stad eller stanna på båten för att läsa, spela spel eller se på film. Dagarna gick mycket fort.

 

 

 

 

Första veckan träffade vi på bryggan ett seglarpar från Stockholm, vilka senare gav sig av till Menorca där de skulle lägga sin båt för vintern. Veckan därpå träffade vi den tysk-engelsk-turkiska besättningen på Beneteau 40:an s/y Limelight, Canan och Andreas och deras son Timmy, 11 år. Vi lärde känna varanda vid RCNP:s inomhuspool och det visade sig att de också skulle övervintra på klubben. Vi träffades därefter nästan varje dag och gick någon kväll då och då upp i stan och åt tapas tillsammans. Limelight hade startat sin segling i Finike i Turkiet sensommaren 2011 och förra vintern övervintrat på Kanarieöarna. Nu är de på tillbakaväg genom Medelhavet mot Turkiet.

 

 

 










 

Jill, Canan och barnen på Two Oars.

I marinans tvättstuga lärde vi även känna det amerikanska paret, Jill och Robert på Two Oars, och vi blev nu fler runt tapasrätterna på uteserveringarna runt placa Drassana och uppe i stan. Two Oars är för övrigt en s.k. trawler, en bekväm motorbåt med vacker, marin träinredning. Salongen är som ett stort, ombonat vardagsrum. Jill och Robert hade skeppat sin båt på fartyg över från Florida och planerade nu för en tioårig rundresa i Medelhavet. 





Genom vår schweiziska båtgranne i hamnen lärde vi också känna segelmakaren Peter, hans fru Alicia och deras två små killar i Rickards ålder. Kristin och Rickard fick följa med på studiebesök i hans segelverkstad och kom tillbaka med fina reklamt-shirtar och berättade glatt att symaskinerna satt i luckor nere på golvet. Grace fick nu sitt storsegel ordentligt översett och professionellt reparerat. Vi hade ju själva lagat våra trasiga lattfickor och akterlik med segeltejp efter den överaskande storm/hagelbyn vi råkade ut för i Danmark. Efter det ovädret har vi hela vår resa försökt studera väderutvecklingen  för våra farvatten noggrant och tack och lov sluppit uppleva fler stormbyar. 

 

Rickard med glugg i glugg.



Miróutställning på Moderna museet.



 

Barcelona mot FC Mallorca, en 40-årspresent till Björn.











Sista kvällen innan vi flög hem till Sverige igen blev vi bjudna på middag i Peters och Alicias hem uppe i en liten bergsby nordväst om Palma. Utsikten däruppe var storslagen och vi njöt av promenaden genom byn och alla de träd vi passerade: citrusträd, apelsinträd, olivträd, mandelträd och pepparträd. Peters amerikansk-peruanska föräldrar hade någon dag tidigare flygit in och vi fick vara med dem och njuta av en utsökt thanksgivingmiddag med kalkon med sötpotatis som bakades över den öppna spisen och därpå ljuvliga pumpa-, äppel-, och pekannötspajer till efterrätt. Björn fick det hedersamma, men lite överraskande, uppdraget att för första gången i vuxen ålder hålla i kvällens bordsbön, eller "grace" som det heter på engelska (och vad kunde vara mer passande med tanke på vårt båtnamn!) Senaste gången Björn varit med och bett bordsbön var på mormor och morfars prästgård i Simtuna i början på 80-talet, men vad förväntas man säga vid en spansk-amerikansk thanksgivingmiddag?  Björns tankar kretsade kring vår resa och alla de möten med fina människor vi lärt känna utmed Europas kuster, och inte minst de som vi denna kväll fick skratta och utbyta tankar med; om betydelsen och vikten av dessa mellanmänskliga möten (och om maten förstås) formulerades kvällens tacksamhetstal.  

 

Grace, som vi hoppas, i tryggt vinterförvar.

Efter en mycket trevlig kväll var det med lite vemod vi styrde hyrbilen nerför bergen den sista natten för att få några timmars sömn. Vi hade ägnat den sista veckan åt att vinterstuva båten. Det var snart december och tid för oss att återvända till Sverige. Vi tog farväl av våra nyfunna vänner och gick över förtöjningarna en sista gång; la ett extra par spring och hoppades att Grace skulle ligga säkert över vintern om en riktig vinterstorm, under vår frånvaro, skulle kasta sig ner över Palma.

Hemresa via Berlin.

So long Canan, we'll miss you!



Katedralen från vattnet, Pier 46.