Ofrivilliga och frivilliga dopp på Cabrera

 

Vi hade tänkt lämna Palma den första april, men prognosen då sa styv kuling runt 18m/sek och 3-4 meters vågor. Istället lämnade vi Palma på påskdagen den 31 mars.

 

I frisk, västlig vind seglade vi ner till naturreservatet Cabrera, några sjömil söder om Mallorca tillsammans med Limelight och Cachaca. Two Oars startade någon timme senare, körde om oss halvvägs och låg förtöjda i sin boj när vi som första segelbåt anlände fem timmar senare. Sjöstuvningen hade fungerat bra, men Kristin och Ingrid var efter en vinter i hamn ovana vid sjön och sjösjukan följde våra flickor under hela resan.

 

För att åka till Cabrera behöver man ansöka om tillstånd och boka sig en boj i förväg. Tidigare har tillståndet kostat några euro, men bojplatserna varit gratis. Från och med i år tar man istället ut en avgift för bojarna, för vår båtstorlek ca 10 euro/natt. Vi hade bokat in oss för tre nätter. Före och efter högsäsong får man stanna upp till en vecka, annars bara två nätter. Till Cabrera åker man för den vackra naturens skull.

 

Ett fantasieggande kastell, en fyr och den lilla hamnen med guardia civils och militärens baracker och uteservering är allt som finns på ön. Man får endast befinna sig i den stora viken på nordsidan eller promenera utmed de vägar och stigar som föreskrivs. Unika arter, bl.a. en sjöfågel och en ödlesort, finns bara här, men det är framförallt det marina livet runt ögruppen som man är mån om att skydda. Historiskt sett har ön varit bebodd många tusen år och kastellet byggdes på 1400-talet för att försvara ön från nordafrikanska piratangrepp. Under 1800-talet landsattes 9000 franska krigsfångar på ön. Endast 3000 kom levande därifrån och ett stort kors är rest till minne av de 6000(!) soldater som svalt ihjäl eller dog av sjukdomar under sin fångenskap på ön. När man vandrade på de steniga lederna kunde man inte låta bli att tänka på dessa arma människors förfärliga öde; hur de måste ha sökt efter mat, vatten och skydd mot sol och väder.

Den första kvällen tog vi jollen in till hamnen. Lite tidigare hade en delfin, eller var det möjligen en liten val, i lugn takt gjort en lov i bukten. Anette, Rickard, Ingrid och Timmy vandrade upp till kastellet och njöt av utsikten i den tilltagande vinden. Kristin gjorde ett försök att följa med men mådde fortfarande så dåligt att hon behövde stanna på stranden med Björn och de andra på den charmigt spartanska barserveringen. Där satt vi sedan hela gänget och pratade och skrattade till mörkret suddade bort alla konturer och vi återvände ut till våra guppande båtar med jollarna.

Den natten slet vinden i Grace. Kastbyar på uppåt 20m/sek rullade ner för de rätt branta bergsväggarna ner i viken och Grace svängde oroligt av och an vid bojen. När Björn i gryningen klev upp för att se så att jollen låg OK bakom Grace så hittade han den uppochnervänd med jollemotorn  under vattnet! Björn hoppade ner på Grace badbrygga för att vända jollen rätt, varpå en åra började segla iväg från gummijollen. Björn hoppade ut på den fortfarande uppochnervända jollen, endast iförd kalsonger, och försökte ömsom paddla, ömsom sträcka sig mot åran. I det ögonblick fingertopparna snuddade vid åran gled Björn pladask ner i vattnet och fick på så vis fick sig årets första simtur i det 15-gradiga vattnet. Åran räddades. Den vattendränkta utombordaren lossades och togs upp på Grace, jollen togs upp och surrades, men toften där vi sitter och ror på jollen hade spolats bort. Vilken oskön start på seglingssäsongen!

Björn gjorde vad han kunde för utombordaren enligt instruktionsboken – tömde den på vattnen, fyllde cylindern med olja, torkade tändstiften och försökte tömma förgasaren på vatten. Lyckligt nog hade Björn kommit ihåg att stänga bränslekranen och tankklocksventilen. Motorn sköljdes med sötvatten och alla övriga små skrymslen sprutades med 5-56 för att undvika korrossion. Vi hoppades att den skulle gå att rädda. Inte nog med det.  Dessutom krånglade gasolen ombord! Vi hade provat gasolen några dagar innan avfärd och det hade då fungerat bra, men nu slocknade lågan hela tiden efter bara en sekund. Björn prövade förgäves våra olika olika regulatorer och gasoltuber och  felsökte hela förmiddagen utan framgång, så det blev till att äta microvågslagad mat den dagen. Tur att Anette lagat mat i förväg innan vi lämnade Palma och att vi har en väl fungerande inverter.

Framåt kvällen hade våra kära vänner förberett för grillfest på Two Oars. Vi satte ihop en laddning köttfärssmet till svenska köttbullar att lägga på grillen och blev sedan upphämtade av Timmy, som kom och hämtade oss i omgångar med deras jolle. En dålig dag förbyttes till en fin kväll tack vare våra vänner och den fantastiskt goda, grillade maten som trollades fram på akterdäcket.


 

.









Sista dagen på Cabrera gick till skola och promenader på ön. Det blåste fortfarande hårt under förmiddagen men mojnade under dagen. Vi samlades alla på eftermiddagen på den lilla uteserveringen och livet kändes rätt enkelt igen där vi satt i goda vänners lag medan barnen lekte på stranden framför.

 

 

Återigen fick vi skjuts hem av Timmy. Kristin och Rickard fick ett erbjudande de inte kunde motstå. Timmy var redo för årets första bad och kanske ville Kristin och Rickard följa med honom över till Limelight och göra honom sällskap? Så blev det. De modiga barnen simmade i det klara, kalla vattnet, medan Björn och jag förberedde båten för morgondagens tidiga avfärd mot Menorca. Stolta och lyckliga barn var det som kröp till sängs den kvällen.

 

 

 

  

På stranden framför uteserveringen låg en vit båt uppdragen med en speciell historia. Något år tidigare hade några välklädda unga afrikaner anlänt och frågat efter närmaste busstation ...

 

 

 

 

(Tack Andreas, för de fina seglingsbilderna på Grace från överfarten!)