Kuling, inte bara kul.

Med 15 m/s vinande in i fören har vi i valt att gå i hamn i Sveriges sydostligaste fastlandshamn, Torhamn, i Blekinge skärgård.

Borgholm

För fyra dagar sedan lämnade vi Nynäshamn i de sista nordliga vindarna. På kvällen den 29 maj laddade vi för resans första nattsegling. Målet var Borgholm på Öland 130 sjömil bort. Nattseglingen var helt odramatisk och vi nådde Borgholm 24 timmar senare. På bryggan stod morfar Sune och mormor Anita och vinkade glatt. (Det är roligt att deras golfresor med husbilen synkar så bra med våra rutter:) ).

Följande dag besökte vi slottsruinen samt Solliden. Orkideerna blommade. Vi bytte vindens vinande mot fågelsång. Koltrasten, bofinken och skogsduvan kände vi igen, men hörde vi också näktergalen på stigarna upp till slotten?

Kristin och Rickard fick sedan följa med morföräldrarna på en tur till norra Öland. Björn, Anette och Ingrid stävade vidare söderut. Redan efter någon timme var vi nöjda över vårt val att ha skiftat genuan till den mindre kryssfocken innan vi lämnade Borgholm. Vindarna som hittils varit måttliga blev nu friska i Kalmarsund. Under Ölandsbron blev himlen svart och vi beslutade oss för att gå in i Kalmar. Ett par skurar hann passera. Stanna och vänta in bättre väder eller åka vidare? Prognosen var: syd, sydväst kommande tio dagar. Men så vände vinden och blev friskt nordlig och vi ville inte gå miste om möjligheten att komma vidare söderut med fördelaktig vindriktning, trots att det blivit kväll.

Kalmarsund

Seglingen gick undan. Med endast försegel gjorde vi 6 knop i skymningen medan regnet vräkte ned. När vi närmade oss Kristianopel funderade vi åter på om vi skulle gå i hamn eller om vi skulle gå vidare. Vi valde att vila upp oss och styrde mot den röda enslinjen och förtöjde i en hamnboj vid 23-tiden.

Vi vaknade utvilade och funderade över väderprognosen. Kulingvarning utfärdad och vindar 9-15 m/s. Fortsätta eller stanna i hamn? Att testa utrustningen och båten under lite tuffare förhållande när vi fortfarande var på "hemmaplan" kändes rätt och riktigt. Solen sken och vindarna låg på 8-10 m/s, vi tog på oss seglarställen och säkerhetsselar och kastade loss.

Första timmen gjorde dryga sju knop med fullt ställ -vilken segling! Därefter revade vi planenligt både stor och fock inför vidare färd över Hanöbukten. Men successivt växte sjön och vågorna slog ideligen upp över båten.  Vi lutade kraftigt trots revningen i vindarna på stadiga 14 m/s. Vi pinade i ca 190 grader och insåg att om inte vinden vred skulle vi behöva kryssa till Simrishamn! Det var inte värt att fortsätta den tänkta rutten och det var ganska skönt att de stora barnen just nu inte var ombord. Ett antal stora svarta molnformationer tornade upp sig över havet och vi fattade beslutet att söka oss i hamn. Vi studerade sjökortet och och såg en mindre farled i lä bakom öarna norr om oss, där Torhamn såg ut att ge skydd även för båtar med vårt djupgående. Där gick vi in och förtöjde båten i en åskby på 18-19 m/s. Kuling är inte bara kul, men åh vad gott det var att gå ner i båten och äta varm gulachsoppa medan vi väntade på att barnen och morföräldrar skulle komma ner från Öland.