Nordsjön till Holland



Ut i Elbes strömma vatten

Så kom vi ut ur slussen och styrde mot Elbes utlopp. Nordvästan låg på, och med så mycket fartygstrafik, blev det till att köra motor. Utanför Cuxhaven sken kvällsolen, vi kände oss pigga och prognosen sa vridande till sydost, vi beslöt att fortsätta.  Vi mötte/ blev omkörda av fler stora fartyg, det största vi hittills sett var från London på 1148 fot (lastat med 20 containrar på längden, 17 på bredden och 5-6 på höjden!). Vid 22-tiden bäddade vi ner Kristin och Rickard i sjökojen, Ingrid hade somnat på sin madrass i sittbrunnen. I en vacker solnedgång hade vi satt segel så fort vi var ute ur Elbes trafikzon på tyska bukten. Vinden hade nu mycket riktigt vridit, först mot ost och sedan mot sydost. Vi slörade så hela natten, vilken härlig segling! Vi körde med ett rev i storen, men gjorde ändå mellan 6 och 8 knop. (Vi har bestämt att alltid reva storen lite vid nattsegling, ifall det blåser upp.) På redden hade vi ett pärlband av ljus från fartygstrafiken, vilket förtätads utanför Wesers och Jades angöringar. Anette slumrade under natten i sittbrunnen, Björn i gryningen.

Nordsjön uppe i tyska bukten

På morgonen såg vi sälar. Vår plan när vi fortsatte förbi Cuxhaven kvällen innan var att gå till Delfzijl i Holland och gå in i de holländska kanalerna. Men väl vid Ems angöring kändes det fel att inte dra nytta av de fördelaktiga vindarna. Med rådande vindar och så fin segling kändes det bättre att fortsätta mot Den Helder.

Någon timma innan vi nådde Lauwersoog började det regna och sikten försämrades kraftigt. Vi studerade översiktskortet, hamnguiden,  plottern och vårt digitala sjökort och  såg att vi även där kunde gå in i kanalsystemet och för barnens skull kunde det nu räcka med nordsjösegling.  När vi närmade oss Lauwersoogs inlopp var sikten dålig. Var fanns de röda och gröna bojarna? Vi styrde efter plottern, men dess uppgifter stämde inte med verkligheten. Vi kunde inte hitta prickarna! Vid 5-meters djup vände vi. Vi hade läst i Reeds (nautical almanack) att sanddynerna hela tiden förändras, inte vidare klokt att gå närmare land. Vi fortsätter mot Den Helder, även om det kommer att ta hela dagen och kanske en natt till.

När vi vände ut igen blev vi uppropade av en annan segelbåt, den första segelbåten sedan kvällen innan. Det var en ensamseglande dansk på väg mot Brests årliga seglarträff i början på juli med 3500 segelbåtar, men först med sikte på Den Helder, även han. Det var uppiggande med sällskap därute i regnet. Vi följdes åt de kommande timmarna, men när det började blåsa upp mer så gled vi ifrån honom. Vinden hade nu vridit igen, nu mot sydväst, och ökat. Vi tog in mer segel och kryssade nu i 11-14 m/sek. Den goda farten avtog för nu hade vi motström, motvind och motsjö. När vi tittade på våra barn, så önskade vi att nästa hamn vore närmare. Loggen visade nu mellan 3 och 4 SOG (Speed over ground) och det var 65 nm(sjömil) kvar till Den Helder. L

Den tysk-holländska nordsjökusten består av 12 större sandöar i rad, med få hamnar, de flesta är bara hamnar som är möjliga att gå in i vid fint väder. Vi hade passerat nio av dem och satt nu och skvalpade utanför den tionde – Terschelling.  Sjön byggde upp, vi började bli trötta och sugna på att komma i hamn. Sjökortet visade dock en öppning på den elfte ön, Vlieland, ca 20 nm bort. Där fanns en möjlig hamn med 2 m djup (vi sticker 1,90), den tog vi nu sikte på – om vi så skulle plöja oss in i dyn!



Skönt att se land igen efter över 30 H till sjöss

Det var otroligt skönt att runda inloppsbojen vid Vlieland fem timmar senare! I sundet mellan öarna var strömmen stark och vi såg fler sälar i inloppsrännan. Livsandarna återvände ju närmare hamnen vi kom och ön tycktes riktigt vacker i den kvällsol som nu åter börjat skina. Vid hamninloppet sjöd vattnet av sidström och vind. Björn tog sats, nu skulle vi in i dyn! – Det vi kom in i var en nybyggd marina, fantastiskt välordnad med 3,5 m vattendjup! Vi fick hjälp med förtöjningen i de nu allt friskare vindarna på 15-16 m/sek som skulle öka under natten. Holländarna är ett fantastiskt trevligt och hjälpsamt folk! Vi sov tungt den natten efter över 30 timmar till sjöss.

 

Barnen vilade upp sig med en kvällsfilm - vi orkade inte mycket mer än så innan vi somnade.