Nästa dag hissade vi Dannebrogen i riggen och följde Möns kust söderut. Det var många fiskeredskap utlagda, kunde vi se. Vi vek in i sundet mellan Mön och Falster och seglade i soldis under de två stora tåg- och bilbroarna till kontinenten. Femö, en fin liten ö med sandstränder runt hamnen där vi var förra sommaren också, blev vårt nattstopp, innan vi följande dag i regn och lätta sydvästvindar seglade ner i Stora Bält med sikte på Bagenkop på södra Langeland. Stämningen var hög ombord, och likt Jussi sjöng vi "Till havs, till havs" för full hals.
En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Vi hade precis tittat på några stora tankers på dryga 800 fot som vi passerade, när Rickard klämde tummen i toalettdörren. Kanske var det gammal svall från någon båt, för annars var det bara små vågor. Stackars lillkille! Vi kylde, tvättade rent, gav Alvedon och tröstade och tröstade och tröstade. Efter någon timme hade gråten lagt sig och eftersom solen tittade fram bäddade vi ner Rickard i sittbrunnen med lite godis och serietidningar. Nu såg vi fram emot att komma i hamn och se över tummen och hitta på något roligt för Rickard. Vi hade passerat farleden i Stora Bält och hade ca 20 distans kvar till hamn. Förutsättningarna var utmärkta för smörsegling. Vi hade lä från vågorna av Langeland, halvvind och det blåste 4-5m/s. Lite märkligt var det att vår plotter efter en stund visade att båten åkte norrut, tvärs mot den riktning vi faktiskt körde... Efter 5 minuter slog det oss - motström! Fenomenet kändes igen från förra sommarens Danmarkssegling. Det var lite fascinerande - det kluckade hemtrevligt mot fören, båten lutade lagom, solen sken - men sjömärket strax framför och det vita huset på stranden rörde sig knappt ur fläcken.
En stund senare började det mörkna över ön intill och Kristin och Anette började ta in kuddar, filtar och hjälpa Rickard och lilla Ingrid in i båten. Björn såg ett par blixtar och det mullrade dovt. Regnet började droppa och strax blev vattenytan i vindriktingen svart och ilsket krusig.
. Hagelkulorna var centimeterstora! (Zooma in vattenytan) |
Efter en kvart var allt över och solen sken. Drivor av hagel låg kvar på båten. |
Så här glad var Ingrid i sin cykelstol under sprayhooden när vi kom i hamn. |
Strax innan vi lämnade hemmahamnen i Öregrund var vår släkting Lasse förbi och vinkade adjö. Lasse är en mycket erfaren oceanseglare och ägare till paying-crew-segelbåten Salsa i Medelhavet. Björn frågade om han hade något sista råd på vägen inför vår avresa. Han svarade att det bästa rådet är att inte lyssna på så mycket råd... Upplev själv. Han gick upp och fixade med sin andra segelbåt men kom ned till oss igen en stund senare. Han sa: Jo, jag har ett faktiskt ett råd: då du funderar på att reva - gör det då. Dessa ord funderade Björn en del på på väg in mot Bagenkop.
Snacka om äventyr. Stormar och hagel! Hur klarar ni att vara så lugna? Med tanke på allt ni redan varit med om, borde det bli lugnt framöver ...
SvaraRaderaVilka fina bilder ni har lagt ut. Jag njuter av text och bild!
Hej på er!
SvaraRaderaVilka bravader ni är med om kan riktigt känna inom mig hur du hade det Anette när du läste boken med en röst som innehöll lugn nog för Er alla och jag är övertygad om att du lyckades väl :-)!
Fick veta idag av S&A att söta Kristin hade en EGEN blogg men jag kunde dessvärre inte skriva en kommentar på den så kommande är till Kristin:
Hej Kristin!
Jag visste inte att du hade en egen blogg men vad KUL det ska få bli att läsa om din resa också! Ska tala om detta för Linn och Jesper också så att de kan läsa den. Träffade din mormor och morfar idag och fick de många fina kort på er tur med husbilen! Krama om Rickard och Ingrid ordentligt från mig och segla lungt nu :-) !!
Kram Anna