La Coruna

I Coruna fick vi ta avsked till farfar Anders, som nu återvände hem till Sverige. Vi var glada för att han hade velat segla med oss i drygt två veckor och för att han ville dela vakterna med oss över Biscaya! Innan han flög hem, så gladde han barnbarnen lite extra genom att pumpa upp gummijollen med dem och ta dem på en lång jolletur i hela hamnen.

Vi blev kvar sex dygn i la Coruna och det fina vädret och värmen kändes som en belöning! Första dygnen handlade om att sätta båten i gott skick igen – förpiken behövde tömmas på dynor, segelsäckar och sängkläder, vilka kom ut på tvätt och torkning. Medan vi torkade segel byte vi tillbaka till genuan som fått vila sedan Öland - vi kunde konstatera att vår tanke byta till ett mindre segel över Nordsjön, engelska kanalen och Biscaya varit bra. Nu hoppas vi verkligen på lite medvind i lagom mängd!

En annan dag gick åt till att mäta, beställa, hämta ut och installera ett nytt startbatteri. Det gick nästan två dagar till gasolen. Björn la nästan en dag på att försöka få vår svenska gasolflaska påfylld, vilket trots gasolbolagets idoga försök misslyckades. Gasbolaget hade ett 20-tal kopplingar, men ingen visade sig passa den svenska modellen. Som ”plåster på såren” fick Björn skjuts tillbaka till marinan i José Ignatios, ägaren till gasbolagets, cabriolet. José var mycket sympatisk och Björn och José hann samtala om europeisk skuldkris och olika smultronställen i Medelhavet medan han visade var klädkedjan Zara’s ägare bodde, samt inflikade att en av Sydamerikas mest förmögna personer (genom läkemedel) hade fyra stora segelbåtar i Spanien, varav den i La Coruna hade en masthöjd på 45 meter. Den stack verkligen upp över de andra i hamnen. . När det nu inte gick att fylla vår tomma flaska vandrade Björn åter på en gasutflykt och kom denna dag tillbaka med två nya campinggazflaskor. (Campingaz är en gasolflaska med butan, som kan köpas/bytas i de flesta europeiska länder. Man behöver komplettera med en annan regulator än den vi har i Sverige, campinggazflaskorna har ingen egen på-/avstängningsventil).

Vi hade egentligen inga förväntningar på La Coruna som stad, men den visade sig vara riktigt fin! Det visade sig vara medeltidsvecka i staden, vilken firades runt den heliga dagen den 25 juli, till minne av Spaniens skyddshelgon, Santiago. Gränderna i den gamla stadsdelen var kantade av en medeltida marknad med hundratals flaggor och standar. I stånden såldes smycken, slöjdalster, kläder och mat. Ett fullkomligt myller av folk rörde sig utmed gränderna där gatumusikanter och utklädda fåraherdar, knektar, spåkärringar, gycklare och morer också fanns i gatubilden. Kristin och Rickard var helt uppslukade av allt stoj och aktiviteter och ville använda sina sparpengar till att köpa en blomsterkrans respektive en träpistol som man kunde skjuta prick med. De ville bestämt gå dit i kvällarna tre, vilka vi vuxna gärna tillät. Vi unnade oss att vara uppe lika länge som spanjorerna själva och avslutade kvällarna med besök på olika tapasrestauranger.

Därtill hade marinan de här dagarna extra aktiviteter med segeltävling, triathlon- och simtävlingar i marinan och barnen kunde roa sig lite extra i den uppblåsta hoppborgen m.m. Marinans stora torgliknande ytor var också utmärkta för sparkcykel, så Kristin och Rickard fick sparka runt så mycket de orkade.

Vi ville inte heller missa ett besök i Santiago de Compostela när vi var så nära. Många vandrar, men vi tog buss och tåg. Katedralen är mäktig. Santiago (Jakob) var en av Jesu 12 lärjungar. Han led martyrdöden när han 44 e.Kr. avrättades av Herodes Agrippa i Jerusalem och hans kvarlevor fördes sedan till Spanien. Vi köade oss, som alla andra, genom altaret och kryptan för att se relikerna och den guldprydda skulpturen av Santiago och så pratade vi byggnadsteknik med barnen; det är alltid lika imponerande att tänka på hur dessa fantastiska katedraler uppfördes. På väg tillbaka till tåget kunde vi konstatera att Santiago de Compostela, förutom alla pilgrimer, också är en modern och sekulariserad stad, full med frisörer, klädbutiker, möbelaffärer, snabbmatkedjor osv.

I Coruna Marina träffade vi även Roland och Vicki på HR 43:an Bella Luna. De hade startat från Västkusten ett par veckor före vår avfärd, men tvingats till två ofrivilliga veckor i Plymouth pga motortrubbel. Det blev en trevlig kväll i Bella Lunas sittbrunn. Både Roland och Vicki har arbetat på Hallberg Rassy, så vi lyssnade och lärde en hel del.

De Biscayaseglare som kom in till La Coruna dessa dagar hade nästan samtliga fått gå för motor största delen av resan 300-400 sjömil. Vi träffade också ägaren till en irländsk båt som lidit mastbrott på Biscaya två veckor innan vi kom in. Vad vi förstod var vi en av de första båtarna som kommit över från Falmouth efter honom. Vi hade verkligen hittat början på en väderlucka och haft tur med att få vind under överfarten.

Sista dagen laddade vi för kommande resa utmed dödens kust – La costa del muerta. Vi fyllde vatten, stuvade, städade och skrubbade båten invändigt och utvändigt. Vi hoppas på lagom vindar ner mot de olika ”rias”(vikar/bukter) som vi planerar att tillbringa någon vecka eller två i för sol och bad med barnen innan vi styr mot Portugal.