Menorca

 

Klockan 6 på morgonen lämnade vi vår boj på Cabrera och gav oss av mot Ciutadella på Menorca, drygt 75 sjömil norrut. Det var ännu mörkt och vi såg bara lanternorna på Limelight och Cachaca den första halvtimmen. Barnen satt med mössor, vantar och sjöställ under filtar i den friska morgonluften och tyckte nog att det var rätt så mysigt att ”kura gryning” där vi gungade fram i vågorna.

Samtal med Two Oars på kanal 72

De första timmarna gick vi för motor. Vi gick ganska nära Mallorcas sydostkust och kunde nu från havet se alla de vackra vikar vi tidigare besökt med hyrbil. Efter några timmar kom Two Oars ikapp oss och körde förbi, barnen vinkade glatt och vi tog oss en kort pratstund på VHF:en.  Vid lunchtid började så vindmätaren indikera att vind var på väg. Vi satte segel och fick en fantastiskt fin segling över Canal de Menorca med 6-8 m/sek och gassande sol.  

Ganska exakt tolv timmar efter det att vi startat på morgonen så anlöpte vi den charmiga staden Ciutadella. Vi fick plats på den nybyggda flytbryggan där Jill och Robert stod och tog emot oss.  

Anette vaknade tidigt nästa morgon och tog en morgonpromenad för att köpa bröd med Ingrid och hittade också en turistbyrå. Snart satt vi i sittbrunnen i morgonsolen med våra tekoppar och njöt av nygräddat bröd och informationsbroschyrer om staden och ön. För oss handlade dagen i första hand om att försöka hitta någon som kunde reparera vår utombordare och hjälpa oss att fixa gasolen ombord. Hamnkontoret gav oss en kontakt och två timmar senare kom en förtroendeingivande man, Pedro, ombord.  Hamnkontoret berättade även att klockan tolv så skulle en s.k. rissaga äga rum. Innebörden var att vattennivån i hamnen under 10 minuter beräknades falla med 70 centimeter för att efter några minuter stiga med lika mycket. För vår del skulle vi nästan inte beröras. Grace, Limelight och Cachaca var förtöjda vid en flytbrygga. Two Oars som låg vid den gamla stadskajen skulle däremot behöva vara mer uppmärksamma och anpassa sina förtöjningar. Rissagan är en meterologisk tsunami som då och då  förekommer i Ciutadella. 2006 hade konsekvenserna för båtarna och restaurangerna i hamnen varit svåra då fallhöjden på rissagan varit 2,5 meter. Vi väntade lite spända på vad som skulle inträffa. Tyvärr, eller kanske snarare tack och lov, blev bara nivåförändringen runt 30 centimeter. Föga dramatiskt således.

Pedro, varvskillen, rynkade pannan flera gånger den dryga  timme han var på båten och upprepade: I don´t like this. Han, liksom vi, hyste den största respekt för gasolproblem. Egentligen hade Pedro önskat kapa vår gasledning och kopplat in en ny spansk regulator. Han menade att vår svenska lösning var olaglig enligt spanska mått. Björn bromsade detta och efter en dryg timmes huvudbry och felsökning hittade Pedro en gasläcka. Läckan var vid den övre säkerhetsventilen i boxen där gasoltuberna förvaras. Detta förklarade hur regulatorn helt enkelt hade fungerat som den skulle och stängt tillflödet av gas till spisen så fort trycket minskade. Vi drog åt gängorna och så var läckan tätad. En löjligt enkel reparation av ett problem som skapat mycket huvudbry och irritation hos oss. Även om vi har mikrovågsugn att ta till, så är det viktigt att kunna laga riktig mat och värma vatten. Varm mat håller humöret uppe och sjösjukan stången. Utombordaren tog Pedro med sig, och redan nästa dag var den lagad. Den fungerade perfekt när Björn och barnen gav sig ut på provtur i hamnbassängen. Notan landade på 178 euro, men vi var mest glada över att utombordaren gått att laga. Alla båtar på Cabrera hade haft jollarna i vattnet den blåsiga natten, men bara vår välte. Vi misstänker att vår jolle är för lätt eftersom den inte har en hård botten. Framöver kommer vi att ta upp den och motorn på däck om minsta vind är i sikte. Samtidigt har Björn skrivit upp: byte av jolle! högt upp på sin önskelista för nya båtprylar.

 När båtutrustningen nu var återställd i gott skick var det tid att börja fundera på vad vi skulle göra på Menorca. De kommande dagarna skulle det blåsa mycket så vi skulle få några dagar att se oss omkring. Anette tog tag i tvättkorgen och kunde två timmar senare, till sin glädje, konstatera att Björn ordnat fram en hyrbil som levererades till hamnparkeringen; tre dygn för 50 euro!

 

 

Den kvällen träffades alla besättningar på en fiskerestaurang nere i hamnen. Xavier, som gästseglade på Cachaca några veckor, ordnade fram en avsmakningsmeny för kvällen med många av havets läckerheter. Det passade oss utmärkt för vi ville fira att allt åter var ordnat på Grace!

 

 

De följande dagarna besökte vi de norra småbyarna Fornell och Addaia; därefter Mahon med den imponerande förskansningen La Mola på den östra udden om inloppet och de små fina byarna och calorna på den västliga; samt några av stränderna på sydkusten. Menorcas landskap var annorlunda än Mallorcas; kulligt och grönt, lite som i England.

 

Mahon

Befästningen La Mola

Inte långt från Ciutadella låg en stenbyggnad, Naveta des Tudons, som sägs vara det äldsta, täckta byggnadsverket i Europa. Det var en grav som byggts som en uppochnervänd båt. I Torres d’en Gaumes vandrade vi omkring länge bland resterna av en stor förhistorisk boplats. Vilket arbete låg inte bakom alla dessa stenbyggnader! Kristin och Rickard fantiserade fram hela hus där de lekte och pratade om hur det skulle ha varit att leva på Barna Hedenhös tid. Det var en mäktig känsla att gå omkring på en boplats som var över 3500 år.

 

 

 

Dagen därpå var vi alla åter inbjudna till Jill och Robert på Two Oars på knytkalas. Ciaran på Cachaca bjöd som förrätt på en god fisksoppa. Kristin och Anette hade gjort i ordning en smarrig smörgåstårta som mellanrätt (Valet kan tyckas något udda, men smörgåstårta  var något våra kompisar hört talas om och undrat vad det var.)  Därpå  bjöd Canan på fantastiska turkiska dolmar. Jill på Two Oars hade till efterrätt bakat en läcker kaka - vi gick inte hem hungriga den kvällen heller! Kristin och Rickard hade ännu en kanonkväll då Jill som vanligt hade förberett ett nytt pyssel till dem: den här kvällen fick det lära sig att fläta korgar av långa barr som Jill bett dem samla på Cabrera.

Vi hade sedan vi kom till Menorca hela tiden haft koll på vädersiterna. Nu hade ett fönster öppnats med riktigt goda förutsättningar för att gå mot Korsika eller Sardinien. Lätta vindar, ingen Mistral i sikte, och en prognosticerad våghöjd på max 1,5 meter. Ideala förutsättningar för en längre överfart. Sista dagen i Ciutadella sjöstuvade vi således Grace och förberedde mat för två dagar. Vi besökte också stadens stora lekplats två gånger för att våra tre små skulle få springa av sig ordentligt.

Rickard framför en av alla de T-formade monument, taulas, som återfinns på Menorca.