Från Ustica till de Aioliska öarna

Sicilien och de Aioliska öarna.

 

God vind, god fart. Mellan Ustica och Aioliska öarna. Cachaca i bakgrunden.

Vi kastade loss från Ustica vid 7 på morgonen tillsammans med Limelight och Cachaca. Vi styrde nu mot Filicudi, en av de sju öarna i den Aioliska ögruppen. Vi hade en finfin segling med slör och läns hela dagen i god vind med god fart och fick efter lunch en härlig show med hoppande delfiner en masse. Tyvärr blev Ingrid sjösjuk igen, så Anette fick ta hand om henne stora delar av färden. Ibland är det inte bara njutning för alla ombord trots att vädret och seglingen är urhärlig.  

Kristin och Rickard efter delfinshowen. Snälla, kom tillbaka!

 

Vi passerar Alicudi, Limelight i förgrunden.

När vi vid 19-tiden kom fram till vår tänkta ankringsvik vid Filicudi var vi inte nöjda med läget. Lite förvånande gungade det för mycket på ankringsplatsen och vinden drog ned från berget. Här skulle vi inte sova lugnt. Efter en kort överläggning mellan båtarna enades vi om att gå till den enligt uppgift dyra, men helt skyddade marinan på grannön Salina, två timmar bort.



 

Då vi rundade Salinas södra udde hade det blivit riktigt mörkt, men vi hade god hjälp av radar och plotter. Anette hade på vägen lagat en för oss klassisk båträtt: tortellini med basilika, tomat och parmesan, och mysfaktorn var hög i sittbrunnen. Marinan var kontaktad och personal väntade på bryggan för att ta emot. När vi med krypfart smög in mot hamnens smala inlopp såg vi först på 8-10 meter en siluett av ett mörkmålat skrov alldeles i inloppet. En mycket(!) svag lanterna blinkade pliktskyldigt på båten, men den syntes knappt då en stark strålkastare, modell helljus, bländade rakt ut i hamnen. En riktigt dålig förtöjning!

Kristin och Rickard på strandpromenad på Salina, Stromboli i bakgrunden.

Morgonen därpå såg vi att det var en äldre, vad det verkade närmast övergiven, fiskebåt som var målad helt i mörkblått. Det kändes nästan som om ägaren ville att någon skulle krocka med honom och han därmed skulle kunna kvittera ut försäkringspengar. Den bländande stålkastaren och den mörklagda båten påtalades också för marinan. Hela gänget samlades som vanligt på bryggan en stund och pratade om dagens härliga seglats, men efter 14 timmar till sjöss var vi alla snart i säng.

Fiskebåtar på Salina



Marinan på Salina

Syskon

Salina

När Anette och Ingrid vaknade var det lång kö till duscharna. Det blev istället en spontanpromenad upp i den lilla staden medan kön tunnades ut. Vi hade kommit till en liten pärla! Ön var frodigt grön och de små husen välputsade. I horisonten stack Stromboli upp och släppte ut små rökpuffar. Nyduschade och med nybakat bröd och pizzor med oss tillbaka, dukade vi upp frukost i sittbrunnen och småpratade lite med vår schweiziske båtgranne. Snart kom också Björn och barnen tillbaka från sin duschrunda. Vi fick lite restips från Kroatien av vår båtgranne och sedan gick vi alla upp i byn för att proviantera och unna oss capuccino och glass innan vi kastade loss efter lunch.



Från Lipari mot Vulcano

Vi gled ner utmed Liparis ostsida och ankrade på eftermiddagen i Porto de Levante-viken vid Vulcano. Ön är vid sidan av Stromboli en av de två aktiva vulkanöarna i ögruppen och rök pyste ut från bergssidorna och det bubblade i vattnet runt oss i viken.

Ankomst till Vulcano.

Vi hämtade Timmy och Canan med jollen och gjorde sällskap in till Vulcanos lite udda upplevelser – lerbadet i Laghetto di Fanghi med efterföljande avsköljning i de varma källor som bubblade upp och gjorde havet varmare inne vid stranden. Leran sägs ha en föryngrande verkan på huden. Det var en mycket udda upplevelse och Ingrid, som annars aldrig vill sluta bada, ville inte alls bada på Vulcano, kanske upplevde hon svavellukten som alltför främmande!

Aoj, här är det varmt.

I hopp om lerans förskönande kraft smetade hon på!

 

 

Timmy och Canan var inte sämre.

Vi återvände till båtarna och efter middag tog vi sedan jollen över till Limelight där vi alla avslutade kvällen med mycket skratt om upplevelser med barberare i Istanbul och de konstigaste filmer vi sett. Det var lite sorgligt att ge sig hemåt i mörkret. Nästföljande dag skulle vi bege oss åt olika håll. Limelight och Cachaca, skulle upp till Stromboli för en nattvandring upp till vulkanen. Vi behövde styra söderut mot Sicilien för att hålla vår tidsplan.

Uppankrade utanför Vulcano.