Grekland

Papa Nicolis grotta på ön Meganisi

Tankbilen på Kefallonia

Innan vi fortsatte vår resa från Kefallonia behövde vi fylla på mer diesel. Någon sjömack eller vanlig bensinstation fanns inte i närheten, men genom skeppshandlaren fick vi numret till öns "tankbil". Det visade sig att han aldrig fyllde båtar som önskade mindre än 200 liter, men var snäll och gjorde ett undantag för oss då han hade en leverans i närheten. Vi väntade ut färjan och när den lämnat styrde vi över viken och kunde så vid färjebryggan fylla upp tanken med hjälp av den här lilla minitankbilen. 

Jolletur i Tranquil Bay.

Vi seglade norrut under dagen och passerade vackra badvikar och grottor. Under eftermiddagen seglade vi runt den grekiske skeppsredarens Onassis ö, Skorpios. Man får ännu idag inte gå i land på ön, men från sjösidan såg vi både det lilla strandhuset på sydsidan där Jackie Kennedy brukade dra sig undan och Onassis egna ankringsvik och hamn på norrsidan. Vi seglade sedan in i viken "Tranquil Bay" vid Nidri på Lefkas och sänkte ankaret bland många andra segelbåtar. Sedan vi lämnade Tyskland förra året har vi mött få svenska båtar, men här i viken utanför Lefkas var det ett tiotal, både svenskregistrerade och charterbåtar med svenska besättningar. Vi såg nu också andra typer av långseglare än de vi mött tidigare, ofta ensamseglande män med mindre och mer slitna segelbåtar. En annan iakttagelse var att det var betydligt färre maneter, men också betydligt färre fiskebåtar runt de Iloniska öarna än vi sett i västra Medelhavet.

 

Broöppning i Lefkas

Vi fortsatte sedan norrut förbi Lefkas stad och dess mysiga kanal. När vi gled fram utmed saltlagunerna och njöt av naturupplevelsen blev vi mycket förvånade av att plötsligt passera en  riktigt stor soptipp invid kanalkanten där folk gick och rotade. Så dumt placerad den var! Vi väntade ut broöppningen ut ur kanalen och satte därpå segel och fick en lång sträckbog upp mot den lilla ön Paxos.

 

Paxos

 

 

 

 

 

 

 
 
 
Någon timme innan solnedgången kunde vi så sänka ankaret i den grunda viken vid den lilla byn Lakka. Vi såg ankaret fästa och kättingen löpa ut i det mycket klara vattnet. Efter middagen rodde vi in till den lilla byn och strosade runt bland gränder och tavernor hela kvällen.

Lakkas kvällsljus från jollen

 

Innan vi seglade upp till Korfu gjorde vi ett strandhugg en natt i Platarias på det grekiska fastlandet. Vi hade tänkt oss en eftermiddag på stranden, men det strök omkring flera stora vildhundar utmed strandpromenaden som gärna sprang fram för att nosa på barnen så kände vi oss inte tillräckligt avslappnade för strandliv. Svala vindbyar drog också ner från bergssluttningarna så svala var vi ändå. Istället hamnade vi på en greksk restaurang och kom i samspråk med två norska par. De hade kommit till Platarias från den albanska staden Sarandës, vilken de bara hade goda erfarenheter av. När vi på kvällen hade bergsvindbyarna vridit Grace och hon låg obehagligt nära kajen, men med två, för oss obekanta, fendrar hängde på hennes akter. Det var vår polske granne som känt oro. Vi var förstås mycket tacksamma och gav honom vår bästa flaska vin som tack. Den  relativt nybyggda kajen var i övrigt intressant på så sätt att den låg bara någon decimeter över vattenytan och på sina ställen svämmade den över till barnens förtjusning. En jordbävning för några år sedan sänkte höjden på kajen med ca 3-4 decimeter.

 

 

Ingrid läser bok för dockan.

Vårt sista stopp i Grekland blev Korfu. Vi hade tänkt stanna någon dag eller två, men kom att bli kvar i fem dygn. Vi gick först in i hamnen vid Korfu stad, men den var alltdeles för ruffig. Förtöjda utanpå en annan mindre segelbåt, och med en hel del riktigt schabbiga båtar (några vrak) runtomkring oss insåg vi att ingen av oss ändå skulle känna oss tillräckligt säkra med att lämna båten för att besöka staden. Vi kastade därför loss igen och gick upp till Gouvia marina.

 

Väl i hamn var det tid att studera väder igen. Det såg inte alls roligt ut för nästa etapp och vi skulle behöva vänta ut väder åtminstonde en tre-fyra dagar till. Vi provianterade och gick sedan ut och ankrade upp i en vacker vik precis utanför marinan. Skulle vädret försämras mer skulle vi ha nära in till en skyddad hamn. Regn, åska, vind och vågor passerade men också långa stunder av sol. Vi tvättade kläder, skurade däck och fendrar och läste. På natten började Grace gunga ordentligt trots att det var vindstilla. Korta branta vågor gjorde sömnen dålig. Antingen reflekterades stora vågor till havs in i viken eller också måste en mindre jordbävning ha  skapat vågorna? Vi gick tillbaka till marinan igen och stannade där våra sista två nätter. Nu förbereddes Grace och måltider för vår kommande resa. Så fort den kraftiga motvinden i Otrantosundet upp mot Adriatiska havet lagt sig var vi redo för nästa etapp.



Ankringsviken utanför Gouvia marina på Korfu.