fredag 7 september 2012

Fat and skinny cats in Cadiz


I Cadiz hamn bor hundratals vilda katter. Katterna sträcker ut sig på katters vis i skuggan när det är som varmast eller tar lä bakom en sten när det blåser friskt framåt kvällen. Somliga föredrar att nattetid ligga på de stora, lite halvt försummade, motorbåtars ”sun deck”, där det fläktar bra och de har god uppsikt. Katterna är svarta, vita eller spräckliga men med en gemensam nämnare: de är magra. Äter de möss på stadskattsvis eller har de anpassat sig till miljön och även börjat äta det som finns att tillgå i strandkanten?

Cadiz gästhamn, Puerto America, ligger längst ut på en kilometerlång pir. Piren är hög och rätt vacker, kantad med palmer och Aloe Vera plantor ut mot havet. Innanför piren mellan gästhamnen och Cadiz gamla och charmiga stadskärna ligger stadens industrihamn, där containerfartyg lossar sin last dygnets alla timmar.  I Puerto America träffade vi på det holländska paret Pieter och Sabien och deras tre små barn på HR 46:an Ostrea samt holländaren Jorgis på HR 38:an Cedo Nulli.

Vi stämde senare på kvällen träff på Plaza de Mina, ett torg och en liten park, eller snarare en oas, som vi gjort till ”vårt” efter att ha varit där flera kvällar i rad.  De stora träden är av samma slag som vi har som krukväxter hemma i vardagsrummet. Parken och uteserveringarna på torget fylls av barn och vuxna framåt kvällen då tempraturen gått ned till 24-25 grader och aktiviten klingar inte av förrän framåt småtimmarna. Spanskan sorlar hemtrevligt från borden och parkens träd och buskar är nattetid belysta med ett varm gult ljus. 

Samtalet med våra nya holländska seglarvänner handlade förutom sedvanligt långseglarsnack om utrustning: som t.ex. storleken på den extra generatorn, hur mycket ampere en vindgenerator verkligen ger etc. också om erfarenheter. Som när Pieter och Sabien några dagar tidigare såg en 12-meters segelbåt gå på grund och sedan snabbt gå till botten(!) (inte en sedvanlig händelse!) och att de också var närmsta båt och därmed också fick plocka upp besättningen från deras livflotte.  http://www.logboekostrea.nl/logboek/Logboek/Artikelen/2012/9/2_Ostrea_to_the_Rescue.html

Vi samtalade om välfärdssystemen i väst. Dagen innan hade Spanien höjt sin moms från 18 till 21 procent. I Sverige har vi t.ex. en föräldraersättning från Försäkringskassan på mer än ett år att fördela mellan mamman och pappan samt 10 pappadagar vid barnets födelse.  I Holland får pappan vid ett barns födelse ledigt två(!) dagar och mamman föräldraersättning under tre månader. Har vi det för bra i Sverige eller är det för snålt i Holland? När vi satt där i den spanska natten var vi helt överens om att vi är lyckliga som fått möjlighet att under ett år få uppleva nya platser tillsammans med våra barn.

Sedan gled samtalet in på storföretag och den europeiska arbetsmarknaden. Hur påverkas våra europeiska storföretag långsiktigt av rådande nedgång i ekonomin?  Hur väl rustade är de för ett fullt möjligt scenario utan tillväxt de närmaste 10 åren? Har outsourcing gått för långt? Har styrelser och företagsledningar i tillräckligt hög grad tagit strategiska beslut när världens ekonomiska maktcentrum förskjuts till Kina och Indien? Under 90- och 00-talen var Kunskapssamhället ett modeord.  Men, hur överlever ett samhälle långsiktigt när fokus ligger på att bygga ut tjänstesektorn snarare än på produktion?  Vi pratade om den ”drive” som finns i Indien, Kina och Brasilien där den nya, delvis i väst utbildade, medelklassen nu, genom hårt arbete, förverkligar sina konsumtionsdrömmar med bilar, läsplattor, etc.  Har vi i väst blivit ”Fat cats”, så nöjda med det vi har, att vi tappat framåtandan, hungern? Samtalet stannade upp en kort stund: Kanske var vi långseglare i 40 årsåldern de värsta syndarna som lämnade karriär och ansvar bakom oss för ett år av ”självförverkligande” ?! Vi tittade upp på varandra med ett leende och kom snabbt i samförstånd fram till att så inte var fallet: vi var snarare beslutsamma, ansvarsfulla individer som hade förmågan och modet att följa våra drömmar och att vi med detta år av nya erfarenheter skulle växa som människor och komma tillbaka än mer värdefulla i samhället och näringslivet. Vi var inte bara ”Fat cats”. På promenaden hem till båten tänkte Björn även förnöjt på det faktum att han också gått ned nära 5 kilo sedan vår avresa från Sverige.
-Mjau!!!

2 kommentarer:

  1. Haha...det är SÅ kul att läsa om vad ni har för er! Underbart att Björn nu kanske är i sin finaste form(?) och vikt inflr sin STORA dag!
    Kram till Er alla :-)
    /Anna

    SvaraRadera
  2. Holländska (flamska) är förunderligt. Man förstår i nte ett ord i pratad form men om man blandar lite tyska och skandinaviska så kan man läsa det. Dramatisk grundkänning, verkligen. Jag trodde det bara fannsgrynnori Östersjön/Bosse K

    SvaraRadera