Gibraltar



Vi firar att vi kommit in i Medelhavet!

Gibraltar är som bekant en brittisk del av sydligaste fastlandspanien, och har varit så i drygt 300 år. Relationen mellan Gibraltar och Spanien är lite ansträngd. Somliga spanjorer tycker Gibraltar borde vara spanskt! Som seglare var vi noga med att byta gästflagga när vi passerade gränserna runt udden. De britter vi träffat och gibraltarborna själva är klara i sin uppfattning att Gibraltar ska fortsätta vara brittiskt eller möjligen helt självständigt. När det kommer till kritan har kanske inte heller spanjorerna så starka argument med tanke på de två spanska enklaverna på andra sidan sundet i Marocko: Ceuta och Melilla.

 

När vi promenade över till Gibraltar verkade passkontrollen mest vara för syns skull. Vi kunde nog ha visat upp 5 stycken oxblodsfärgade papper av vilket slag som helst, eftersom tulltjänstemännen inte öppnade passen utan bara vinkade förbi oss på flera meters avstånd. Nu ser vi kanske inte så suspekta ut med tre små lintottar. Efter passkontrollen vandrar man över Gibraltars eget flygfält. Nu landar och lyfter bara tre plan om dagen, så det är inte så dramatiskt som det låter.

Väl inne i staden slogs vi av att samtliga butiker var stängda! Vi som hoppats kunna köpa lite gott engelskt thé L. Vi insåg efter några kvarter och hundratals gibraltarflaggor, som hängde ut från var och vartannat fönster, att vi kommit till Gibraltar på själva nationaldagen! :)  Gibraltarborna hade gått man ur huse, alla klädda i rött och vitt och stämningen var hög på gator och torg.

Vi gjorde som de flesta turister och tog linbanan upp på Gibraltar Rock. Den är av schweiziskt fabrikat och har varit i drift sedan 1966. Vi hänfördes av utsikten och hissnade över hur brant det är ner från toppstationen. Just när vi steg av linbanan möttes vi av en av de välkända aporna.  Aporna, som är en inplanterad nordafrikansk sort, lever fritt på gibraltarklippan. De sköter sig själva men tar gärna närkontakt med turister för att se om de har något ätbart med sig. En apa undersökte om vi hade något ätbart i Ingrids sulky och en apunge kände även efter om Kristins långa hår satt fast eller om det var något man kunde ta och leka med! J

På vägen ned från berget var vi nästan ensamma i kabinen och hade vi ett sådant där trevligt och intressant samtal med ”linbaneföraren”. Han berättade bl.a. stolt att Gibraltar ekonomiskt helt sköter sig själva och inte tar emot något bidrag från England. Om en britt vill flytta ner så behöver han/hon först ha både jobb och bostad. Nästan 12 000 spanjorer passerar gränsen varje dag för att jobba på halvön eftersom arbetslösheten i den intilliggande delen av Spanien är uppemot 25%. Han berättade att Gibraltar ekonomiskt går mycket bra och att inkomsterna i hög grad kommer från olje- och bränsleförsäljningen i hamnen samt från turismen. De allra flesta som turistar här köper också billiga alkohol- och tobaksvaror. Innan linbanan nådde basstationen berättade han också att den nuvarande spanska regeringen mer kraftfullt än den förra nu vill pådyvla Gibraltar diverse direktiv, vilket han ogillade.

När vi på kvällen slagit oss ned på en uteservering kom våra skottska vänner Hayley och Sandy från ”Staffa” förbi på gågatan. De slog sig ner och vi fick ännu en trevlig kväll tillsammans. De höll som vi på att ta in prisuppgifter från möjliga vinterhamnar och vi kunde på så vis dela med oss av och jämföra våra olika hamnofferter. De kunde också berätta att nationaldagen skulle avslutas med ett stort fyrverkeri ut över havet. De kunde stanna ute några timmar till i den varma, mörka natten, medan vi och barnen styrde stegen hemåt. Halvvägs hem kunde vi njuta av ett imponerande nationaldagsfyrverkeri som pågick i över 20 minuter. Barnen var helt hänförda över skådespelet och den sista kilometern hem pratade vi om att det var en rolig start på vår insegling i Medelhavet!