Sardinen

 

Kristin i Porto Cervo.

Det blev en vecka i Olbia. Vi hade kärt besök av Björns föräldrar Anders och Kerstin. Det blev några intensiva dagar i hyrbil där halva Sardinien avverkades tillsammans. Vi körde genom hissnande pass, till härliga stränder och fascinerades av den grönskande höglandsplatån med frigående boskap.

 

 

 

 

Vi kom även ut en dag och ”nöjesseglade” till en vacker vik utanför Olbia. Det kändes nästan ovant och lite onödigt att segla utan att ha ett mål, att inte ha en destination dit man vill ta sig. Viken vi skulle till var ett naturreservat och ankring var förbjuden. Det skulle finnas fasta bojar och vi blev lite långa i ansiktet då bojen vi la till vid inte  gjorde motstånd, vi låg inte fast. Ahh, det var ett fiskeredskap vi gjort fast vid... Leende släppte vi snabbt bojen och drev lite. Nu har vi provat det också…

Barnen njuter när farmor berättar en ny saga för dem.

 

 

I Olbia fick vi också besök av vår tidigare granne Lars-Olov och hans sambo. Björn och barnen joggade och på kvällarna umgicks vi med besättningarna på våra kompisbåtar på den lokala restaurangbåten.  Det kändes även roligt att Björns föräldrar fick lära känna våra kompisar som vi berättat så mycket om. Kristin, Rickard och Timmy lekte ”Burken” och snart var även vi föräldrar med.    

 

 

Marina de Olbia ligger utanför staden, men nära flygplatsen och det finns ett bra shoppingcenter 10 minuter från marinan. Vi inhandlade här ett italienskt 3Gmodem och kan på så sätt framöver under vår Italienvistelse få tillgång till vädersiter i de hamnar som saknar wifi.