Valar, åska och VHF-problem på väg till Ustica

Underhållning till havs.

Åskan mullrade i fjärran när vi på eftermiddagen la ut ifrån Ottiolu på nordöstra Sardinien. Vi hade ca två dygns segling framför oss och havet låg lugnt. Siktet var nu inställt på den lilla ön Ustica norr om Palermo på Sicilien. Bara efter någon timme såg Björn en lång, lite märklig svallvåg några hundra meter bort. Det visade sig vara en stor svart val som med god fart simmade norrut. Vi stod helt uppslukade av upplevelsen, men varnade strax senare Limelight på VHF:en, så att de inte skulle råka ut för någon kollision. Vi har sett små valar tidigare men att se detta stora djur var något alldeles speciellt!

Framåt kvällen kom vind så vi satte segel och seglade i god jämn vind nästan helt utan att behöva justera skoten i närmare 20 timmar. Anette tog första vakten ett par timmar och Björn satt sedan till rors fram till sextiden på morgonen och fick då avlösning av Anette igen. Dag två på överfarten såg vi ytterligare tre eller fyra valar som låg och sprutade vatten upp i luften, men denna gång på lite längre avstånd. Vi fick någon vecka senare, av en svensk valforskare vi träffade i Milazzo, lära oss att valen inte alls sprutar vatten: vattenpelaren är, om vi förstod saken rätt, kondenserad utandning. Den kommer sig av den enorma påfrestning valarna utsätts för då de göra sina dyk som kan vara så djupa som 1500 meter. Hon berättade även att bland kaskelottvalarna, om det nu var en sådan vi såg, så är det bara hanarna som kommer till Medelhavet. För honor och ungar är resan för lång och svår, så de stannar kvar ute vid Azorerna. Apropå djup, så fick Kristin och Rikard titta på sjökortet och se att det på sina ställen var 3000 meter djupt. De slängde i varsin småsten de hittade i sittbrunnen och levde sig in i hur den singlade ner mot botten.

Den goda vinden och den fart den medförde hade skapat ett problem vi inte räknat med. Vi och Cachaca hade loggat så pass god fart att vi på kvällen dag två insåg att vi skulle komma fram till Usticas hamn redan vid tre-tiden på natten om vi bibehöll den fart vi hade. Vi beslöt oss för att inte minska på seglen, utan bedömde att hamnen gick att angöra även nattetid. För Cachacas del var valet enkelt - deras autopilot hade slutat fungera och de handstyrde. Jobbigt, när man seglar så länge.

 

Strax efter mörkrets inbrott lystes himlen upp av ett åskoväder snett föröver om oss, i lä. Vi skulle gå fritt för detta trodde vi. En timme senare blev det totalt stiltje, innan vinden kom nu akterifrån. Åskvädret var strax över oss och visa av åskovädret vi råkade ut för i Danmark, rullade vi in båda seglen och startade motorn. En stund senare vräkte regnet ner mellan blixtarna och Anette hade lagt sattelittelefonen, den bärbara VHF:en och en dator i ugnen. Ugnen blir en s.k. ”Faradays bur”. Fenomenet har fått sitt namn från den engelske fysikern och kemisten Michael Faraday, som visade att en elektrisk ström alltid följer utsidan av en metallbur, och att det därför inte går någon ström inne i själva buren. Båtens ugn är således ett skydd för elektronik, om en båt skulle träffas av blixten. Limelight hade på sin radar sett vad vi seglat in i, och försökte kontakta oss på VHF:en. Vi hörde dem, men vi kunde inte svara dem trots att vi bara var på  11-12 sjömils avstånd, vilket gjorde oss fundersamma. Var den fasta VHF:en med lång räckvidd trasig?

Utanför Usticas kust vred vinden igen och ökad till uppåt 15m/s. Vågorna byggde upp och vi började överväga om det var klokt eller inte att gå in i en främmande hamn nattetid, till vilken pilotboken avrådde att gå in i när vinden blåste rakt in i hamn, just som den gjorde nu. Palermo låg bara fem-sex timmar bort, skulle det vara ett klokare alternativ? När vi närmade oss Usticas inlopp vid 4.30 på morgonen sjönk vinden som på beställning ned till bara 5-6m/s och vi och Cachaca gick efter varandra helt utan problem in i hamn. Cachaca la sig långsides utmed kajen på den enda, till synes, lediga platsen. Vi la oss utan på dem och somnade snart gott. När vi tittade upp igen var också Limelight  framme. De hade kommit in i gryningen. De hade tydligen ropat på oss, men vi sov så hårt att vi inte hörde deras fråga om att förtöja utanför oss. Det hade dock hamnkaptenen gjort, och yrkat på att de skulle lägga sig på en plats bredvid istället.

Limelight, Cachaca och Grace i Usticas lilla hamn.

 

 Ustica sett från hamnen.

 

 

Ustica är ett paradis för dykare och många dykexpeditioner startade nere i hamnen, där vi tittade på förberedelserna från våra båtar. Uppe i den lilla stan var de vitmålade husväggarna ofta smyckade med målningar. Ustica är en intressant och vacker ö, men lite opolerad. Inte på något ställe vi besökte ville de ta emot kort som betalningsmedel, och kanske är det så att Ustica är lite av "maffians" semesterö. Vi hamnade i diskussion om betalningsmedel på öns (enligt några olika turistsajter) bästa restaurang där vi ätit en god, men avskalad fiskmiddag. (En varmrätt bestod av grillad svärdfisk. Grillad svärdfisk rätt och slätt, ingen potatis, inget ris, ingen sås.) När vi skulle betala var naturligtvis kortautomaten "trasig".

Vi börjar också förstå att prissättningssystemet härnere är annorlunda än hemma. André, som fungerade som allt i allo / hamnkapten, ville först ha 40 euro/natt i hamnavgift. Vi hade nu lärt oss att det första priset är förhandlingsbart och vår avgift hamnade slutligen på 25 euro/natt.

 

Efter två dygn till havs smakar det gott med glass.



Ingrid hos sina favoritkompisar, "uncle" Andreas och...

..."uncle" Ciaran.

 

Andra dagen hyrde vi en skooter. Björn, Kristin och Rickard gjorde tre varv runt ön. -Ja, vi åkte tre på den...

 

 

Vi var på Ustica i kontakt med Cordland angående vår VHF och det tycks som om ett slutsteg har gått sönder i radion. En teori var att AIS:en, som delar antenn med VHF:en via en s.k. splitter, skulle vara orsaken till att slutsteget skulle ha slagits ut. True Heading kontaktades men de var glasklara på att AIS:en inte påverkat radion. En annan teori från Cordland var att vår rätt avancerade s.k. panamaantenn skulle vara orsaken… Bara att köpa ny VHF som det verkar. :(