The Solent



Portsmouth med sina stadssymboler: "spinnackertornet" och "the historic dockyard" i bakgrunden.

Efter den lite tuffare seglingen vi hade till Portsmouth valde vi att ta en dag på land. Det gick båtfärja från Portsmouth västra sida till dess östra, där man kan besöka Portsmouths Historic Dockyard med de tre skeppen: Mary Rose, Victory och HMS Warrior. Mary Rose var Henry VIII:s  1500-tals skepp, men bara några få delar hade kunnat bärgas ur The Solent - (Vasaskeppet är häftigare). Mer spännande var då  HMS Victory, skeppet som Nelson seglade när engelsmännen besegrade den fransk-spanska flottan vid Trafalgar 1805.

 På väg tillbaka till båten stod en liten skara människor, lätt exalterade, och tittade utåt hamnen. En holländsk turist hade parkerat sin bil intill några andra  på en plats i hamnen nära museet.  De övriga hade sedan lämnat platsen  när tidvattnet steg...



Nästföljande dag satte vi segel igen och styrde över sundet - The Solent - mellan engelska fastlandet och Isle of Wight. The Solent är klassiska seglingsvatten. Här gick det första America's Cup-kappseglingarna av stapeln redan för 150 år sedan.  Farfar Anders stod till rors hela dagen och tycktes njuta av detta. Vädret var vackert och strömmen var med oss. "Har ni seglat så här fort tidigare? Har ni?" Vi gjorde stundtals över 9 knop så nog gick det undan.

Vi gick till hamnen Yarmouth på Isle of Wight, vilken vi läst gott om i Reeds, och hamnen var fin. De första två nätterna fick vi ligga utanpå en större engelsk båt, sista natten fick vi egen bryggplats. Vi blev kvar tre nätter på ön för att invänta bättre väder för fortsatt färd västerut. Det är lite frustrerande att läsa väderrapport efter väderrapport med regnväder och sydväst (för oss rak motvind) på 5-7 beaufort, d v s lite väl frisk vind för barnvänlig kryss. Vi fördrev tiden i hamn med att köra tvättmaskiner (kan vara riktigt trevligt om man som här samtidigt får samtala en timme med ett franskt par i tvättstugan), göra små vändor i byn och ta en busstur runt de västra delarna av ön. Bussturen skulle vara spektakulär -och den höll vad den lovade på vägarna upp till västligaste spetsen på ön - The Needles. Vinden slet i oss när vi tittade ner för stupen, lite hissnade vi allt. Imorgon är det vi som seglar där nere!

The Needles

Rickard fixar kvällsdisken.

Så blev det morgon, och så här såg "The Needles" ut från sjösidan.