Till Eden och Falmouth

Inloppet till Plymouth

I Plymouth delade vi på oss över dagen. Björn och Anders seglade Grace till Falmouth. Det blev att kryssa även denna dag med segling utmed Devons och Cornwalls kust. Elwinscharna utnyttjades för första gången på hela resan denna etapp och det var en fröjd. Normalt sparar vi på elen och winschar för hand, det känns säkrare när små barnhänder finns ombord. Ingrid gillar knappar. Framåt femtiden, någon timme efter att Dodman Point rundats, såg Björn något simma i vattnet. Tre delfiner närmade sig båten med full fart och de simmade några minuter utmed Grace styrbordsida!!! Vilken otur att inte övriga gänget var med och att vi inte hann få upp kameran! Vid 22-tiden på kvällen förtöjdes Grace utanför en holländsk båt i Visitors Yacht harbour mitt i centrala Falmouth. På bryggan stod Anette och tre barn redo att ta emot tamparna och återvända ombord.

Eden Project

Samma morgon hade Anette och barnen gått upp till Plymouth station och tagit tåget till S:t Austell, och därefter buss till Eden. Anette ville inte missa ett besök på Eden project när vi ändå skulle till Cornwall. Eden Project är för en trädgårdsintresserad verkligen värt ett besök. Barnen var supertappra och gick långa sträckor i rask takt under dagen. Från Eden /S:t Austell gick tåget via Truro ner till Falmouth. Vid 18-tiden var de på plats i Falmouth. Där blev det några timmars väntan. Under tiden skaffade de hamnplats, fönstertittade i det stora marinmuséet, spanade in en jollelektion för småknattar, åt middag samt promenerade upp till stans lekplats. Falmouth är en mycket kuperad men trevlig stad.

Falmouth

Följande dag handlade om att proviantera och studera väder. Hur såg vindutsikterna ut? På ett internetcafé laddade vi ner nya gribfiler och tittade på några vädersiter. Det såg riktigt lovande ut, vi såg ut att få vindarna med oss! Den envisa sydvästen skulle vrida mot nordväst redan följande dag för att sedan bli nordostlig! Var vi redo att våga oss ut? Vi bestämde oss. Vi går mot La Coruna direkt! Ca 430 sjömil och en överfart på fyra dygn. (Fördelen med att gå direkt till La Coruna var att vi slapp att ladda upp med alla överfartsförberedelser två gånger. Stuvning, matinköp, väderkoll samt en portion anspänning.) Vi sa även att om vädret blir sämre än väntat så kan vi alltid gå till Brest/Camaret sur mer. När beslutet var fattat startade vi uppladdning. Vi provianterade, stuvade, gjorde en översyn av rigg och motor och åt en stadig pastamiddag. När vi vid halvtvåtiden kröp till kojs hade vi lagat en stor laddning med köttgryta och förgräddat en decimetertjock hög med pannkakor, så att vi snabbt skulle kunna värma mat under överfarten om sjögången gjorde matlagningen svår därute. Vi förundrades över att vi inte kände oss särskilt nervösa.



Uppladdning inför Biscaya, farfar matar Ingrid.