Staande Mast Route i Holland (och lite till)

Först en reflektion: Barnen har börjat kalla båten för ”hem”.De säger: ”kom så går vi hem” eller ”när ska vi gå hem?” Det tog ett tag innan vi förstod hur naturligt de anpassat sig.


Vi firade midsommar i Amsterdam med sill, snaps och sång. Barnen trivdes i marinan för där hittade de andra barn att leka med. De två första dagarna lekte de med pojken Vim från Tyskland. På midsommarafton åkte han och istället kom den norska båten Nostra Vida med barnen Lise och Tobias. Nostra Vida var på hemresa efter ett års segling till Västindien (www.nostravida.no). Det blev en trevlig kväll i sittbrunnen med Stig och Torill.  

Kajplats i Amsterdam

Från Sixhaven styrde vi över sundet och gick in i slussen till Westerkanaal, där vi förtöjde vid kajen i skuggan av några stora träd. Dagen gick fort. Vi låg i stadsdelen Jordaan och det var inte långt till Prinsengracht, gatan där Anne Frank bodde och vi tog en tur för att besöka hennes hus. Det var lördag och gator, caféer, restauranger och kanaler var fulla av glada, helgfirande människor. Vi mötte en positivspelare, som fascinerade Kristin och Rickard. De nöjde sig inte med en melodi!

Att gå för motor igenom Amsterdag i en nattlig konvoj var häftigt! Nattkonvoj är enda sättet för segelbåtar att komma igenom staden p.g.a. två stora järnvägsbroar, vilka bara har ett kortare uppehåll i trafiken mellan ett och två på natten, samt 14 väg/gångbroar däremellan. Vid ett på natten öppnades första bron och vi var vi åtta båtar som tog oss igenom staden. Nattflanörer stod vid broarna och väntade på att vi skulle passera. Vi tror de tyckte det såg rätt mysigt ut med röda och gröna lanternor som passerade i natten. Det var otroligt mysigt att åka genom staden; se husen, folket, broarna och uppleva stadens ljud, ljus och lukter. Spännande var det även att stå vid rodret, det gällde att vara skärpt när båtarna framför drog av på gasen och varken köra in i båten framför eller ”smita före” i kön.  Då klockan stod på något över tre och vi passerat sista bron la vi oss vid en enkel väntbrygga och somnade gott.

Vi åker över flygplanen och motorvägen!

Kanalfärden vidare gick genom det holländska landskapet, ofta 5-7 meter över(!) det omgivande landskapet. Korna som betade, byarna, ja, t.o.m. flygplatsen Schiphol låg under oss när vi passerade. Holland är ett lågt land och det var lätt att börja tänka vad stigande världshav till följd av global uppvärmning skulle ge för effekt. Dock förefaller holländarnas sluss- och vallanordningar väldimensionerade.

I väntan på broöppning i Gouda kl.21 på kvällen.

I Gouda sov vi en natt vid ytterligare en enkel väntbrygga. Dagen därpå passerade vi Rotterdams utkanter. Här fick vår GPS-plotter ”spel” och började stänga av sig själv varannan minut. Det kändes inget vidare med tanke på att större vatten snart väntar... Var det fukt som krypit in och skapat glappkontakt? Var det våra batterier som gav för låg eller möjligen hög spänning? Eller var det det faktum att vi var just i Rotterdam med alla de fartyg som finns här; på plottern kunde vi se att vi hade 100st AIS-träffar (andra båtar, bojar etc.) inom 3,5 sjömil!  

Rotterdam

Framåt kvällen, då vi slussade fick vi tips av ett ungt holländskt par om byn Bruinisse. För att komma till byn behövde vi slussa in i ett nytt sjösystem lite vid sidan av vår tänkta rutt. Kristin fick ta rodret och styra in i slussen. Det hela gick galant och Bruinisse visade sig vara en liten pärla. Barnen fiskade krabba med klädnypor på snöre och några räkor. Barnen fick upp fyra handflatstora i hinken och upphetsningen var stor då en femte ramlade av på bryggan och den, med oväntat hög fart, sprang omkring innan den hittade en glipa och ramlade ner i havet igen. – Vilken lycka! Kvällen var ljum, solen hade äntligen skinit hela dagen och det var svårt att gå och lägga sig. Staande Mast Route var avklarad. Skulle lågtrycksvädret vi hittills levt med vara på väg att bättra sig?

Kristin styr in i slussen vid Bruinisse.

I Bruinisse fyllde Anette år och vi firade henne på morgonen med en god frukost i sittbrunnen med nybakat bröd och croissanter.  Vi passade även på att gå över till Bruinisse andra gästhamn, då det skulle finnas båttillbehör där. Marinan visade sig vara urläcker! Den var endast ett år gammal och allt var toppmodernt; barnen hade jätteroligt på lekplatsen, som var uppbyggd kring ett vattenlandskap med knähöga barnpooler i fantasieggande formationer. Båttillbehörsbutiken var mycket välsorterad och vi köpte bl.a. livsele (babysize) till Ingrid. Björn gick och pratade med Nova Yachting, som säljer Hallberg Rassy i Holland. Två ”husmorstips” erhölls därifrån:

 1. Häll några centiliter olivolja i toaletten så smörjs packningarna i denna och vi slipper förhoppningsvis det lilla, men trista läckage vi har där när vi spolar. I övrigt är el-toan toppen, lika bra som hemma ;-)

 2. Plocka isär och rengör ventilen i förpiken där barnen sover. (Vi fick i Nordsjöns starka sjögång, när vågorna spolade över fördäcket, in några deciliter vatten den vägen så att täcken och lakan blev rejält blöta.) Efter rengöring ska packningen smörjas med vanligt vaselin.  

Nova Yachting trodde även att Plotterns processor inte riktigt orkade med all AIS-information och att det var därför den betedde sig underligt.

Den dagen gick vi inte så långt, med vi lyckades sätta segel och kryssa någon dryg timme över ett litet innanhav, innan farleden åter blev en bojmarkerad ränna. I Kortegene fann vi en marina och beslöt oss för att det nu var lagom för att hinna laga och äta en god middag medan barnen fick springa av sig. Även här fanns en bra lekplats med studsmatta, så barnen roade sig kungligt. Ingrid hade roligt vid ett litet lågt bord där hon kunde stå och hon fick till sin förtjusning vara med storasyskonen både i gungan och lite på studsmattan. Hon blir flitigt kramad av samtliga i familjen, så även denna kväll.  Kortgene ligger f.ö. i Verse Meer, som är ett populärt seglingsområde för holländarna, och vi förstår varför. Det är ett innanhav med ”sjökänsla” och en del naturhamnar, vilket är mycket ovanligt på dessa breddgrader.

Skeppar´n mekar när tillfålle ges.

Följande morgon var tillfredställelsen stor ombord då Björn fått låna utrustning från hamnen och kunde kapa det inre förstaget för stormfocken till rätt längd. Det har stått på göralistan sedan Nynäshamn, då vi upptäckte att det var en dryg meter för långt. Vi fick sedan lite skön genuasegling upp mot den pittoreska, medeltida staden Veere : Vi hade egentligen beslutat oss för att skippa Veere och styra rakt mot slussarna, men i och med att slussen tillfälligt var ur funktion, så turistade vi i byn ett par timmar. Veere var fint och gott bröd köptes från stadens bagarpojke.

Hamnkanalen i Veere.

I kanalen efter Veere gjorde vi sällskap genom broöppningarna med ett trevligt belgiskt par. Vi blev sedan grannar i natthamnen i Vlissingen, sista staden i kanalsystemet. Belgarna tipsade om kommande hamnar lämpliga för barn och gav tidvattentips. Kanalturen hade varit fin, men utanför slussen låg havet och vi gladde oss åt att få komma ut på lite ordentlig segling igen!

*Staande Mast Route är ett kanalsystem där segelbåtar kan gå utan att fälla masten. Sträckan vi gick, Amserdam-Vlissingen, var avgiftsfri och samtliga slussar och broöppningar gick mycket smidigt. För att göra sträckan på ett säkert sätt behöver man förutom plottern ha någon slags kanalguide för att inte köra fel. Vi körde vid ett tillfälle rakt där leden i själva verket svängde nästan 90 grader. Som tur var upptäcktes felnavigeringen nästan omedelbart och vi tappade inte mer än en extra broöppning tur och retur på missen. Hamnavgifterna i Holland har legat på 18-25 euro/natt.