Vi förstod varför Vilhelm Erövraren landsteg i just Hastings 1066, resten av kusten mellan Dover och Brighton består till största del av branta, men från havet mycket vackra klippor. Vi fick en fin halvvindsbog när vi lämnade Dover vid 10-tiden då hamnporten öppnade. Ännu en efterlängtad dag med solsken! Kristin har pratat om fiske dag ut och dag in, och nu fick vi möjlighet att kasta ut fiskelinan efter båten. Vi såg några tumlare och oroade oss en liten stund över att få en på kroken, men tänkte sedan att de nog var för smarta för det. Inga fastnade och ingen annan fisk heller för den delen. Mot eftermiddagen mojnade det helt och havet blev nästan spegelblankt. Vi fick starta motorn de sista 20 sjömilen in till Brighton, dit vi kom vid högvatten kl. 21.30 i en stor och välskyddad marina. 
Farfar Anders var på väg att mönstra på och skulle komma med flyg från Arlanda till London följande morgon. Vi beslöt oss för att ta barnen på en tur till London över dagen. En familjebiljett t/r London kostade ca 500kr och resan mellan städerna tar ca 45 min. Från Victoria station var det bara några kvarter till Buckingham palace, så lagom till vaktparaden intog vi vår medköpta morgonfika mellan horder av bussturister. I halvhögt tempo besökte vi så Westminister Abbey, Big Ben, Trafalgar square, Regent street, Picadilly circus, Harrods och tog en promenerad utmed Themsen, innan vi vilade benen på dubbeldäckare och tunnelbana och vände åter mot en kväll i Brighton. -Puh!
Äntligen kom så Anders och barnen fick en härlig dag i Brighton med farfar. Följande dag var det dags att dra på sig sjöställen igen och sätta segel mot Portsmouth. Det blev en av vår seglings hittills mer obekväma etapper - v1ågorna bröt styggt i hamnutloppet och utfarten blev skumpig då stäven flera gånger dök ner i vågorna (pga att stark ström mötte våg). Vi satte segel fortast möjligt och fick då en kryssbog på 10-12m/sek med meterhöga rullvågor in från sidan. När vi kom en bit ut blev gången lugnare, men då var sjösjukan redan nära. Vissa dagar vill man inte lämna sittbrunnen. Det var dock stundtals en häftig segling och med stark medstöm loggade vi som mest 9,5 knop. The Looe (toan) var en lagunliknande grundformation som avslutades med en smal passage på bara ett par hundra meter där vi blev veritabelt utspolade av strömmen som vi uppskattade låg på 3-4 knop. Ankomsten till Portsmouth blev även den lite spännande. Vi hade gått runt en udde och fick läns i början av The Solent, sundet mellan fastlandet och Isle of Wight. Regnet öste snart ned och sikten blev usel. Vår hamnguide blev snart oläsbar och bladen började falla ur. Stora färjor passerade nära och adrenalinet gjorde oss skärpta då en höghastighetskatamaran (modell rymdfärja) bestämde sig för att gå framför oss i närmare 30 knop. Snart anade vi konturen av det trånga inloppet till staden. Sen var det skönt att krypa in i båten, sätta på värmaren (i mitten av juli!) och börja torka upp kläder samt att få lite mat i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar